Hur får man idén?
Under min tid som banbyggare finns det en fråga som folk ständigt ställer till mig; ”varifrån får du idéerna?” De undrar hur vi vet var greppen ska placeras; om vi har ritat det i förväg och vem som bestämmer hur klättringen ska vara.
I detta blogginlägg kommer jag att förklara detta så gott jag kan med hjälp av mina egna personliga erfarenheter som banbyggare. Jag introducerades för banbyggande på ett gym i London för tre år sedan. Jag blev fascinerad av det, förälskade mig i det och har arbetat med banbyggande av och till sedan dess. Jag jobbar för närvarande på Handmade Routesetting och sätter banor på det kommersiella gymmet Boulders, där jag har lärt mig det mesta jag kan idag (tack Jim!). Jag har också gjort projekt för Gubbies, satt banor på gränsskolor, gymnasier, lekplatser och andra offentliga platser.
När man sätter en bana eller ett problem (hädanefter: bana) finns det generellt fyra huvudsteg som bör nämnas. Först är den initiala idén, som är den kreativa processen, sedan omformar man idén och anpassar den till ”schemat”, det tredje steget är själva skapandeprocessen, där vi får ta på oss hörselskydd och göra höga maskinljud som stör resten av gymmet. Slutligen är det fjärde steget att testa den, ta på sig klätterskorna och knyta ihop alla sista detaljer.
Steg 1: Initial idé
Som klättrare och banbyggare har du bekantat dig med olika klätterrörelser, vissa som du har lätt för att sätta (tar kort tid att få rörelserna att fungera), andra som är svårare för dig. Vissa rörelser vet du är publikfavoriter, vissa gillar du särskilt att sätta och så vidare. Den initiala idén för banan kan komma från många håll och beror ofta på situationen. Ofta när man sätter för en tävling eller bara sätter en riktigt svår bana på gymmet, har man lagt mycket tanke på idén innan den dag man ska sätta den.
Du kommer att ta anteckningar, spara och minnas häftiga och kluriga rörelser från klättertävlingar, inspiration från en bana du provat på ett annat gym, rörelser du testat när du klättrat på en systemvägg, inspiration du fått från att klättra utomhus på riktig klippa och i princip överallt där du möts av klätterrörelser.
Dessa ovan nämnda inspirationskällor är ofta bara ’inspiration’, det betyder inte att vi försöker kopiera problemen (även om vi ibland gör det om det är något riktigt häftigt och vi har samma grepp – men det är en riktig utmaning!) utan det är ofta bara en startpunkt – något som gör dig peppad på banan!
När man sätter för ett kommersiellt gym sätter man ofta 10-15 problem på en dag (totalt som ett team). Man kan inte alltid ha specifika idéer för allt och då kommer din expertis väl till pass. När du behöver den där plötsliga kreativa idén plockar du antingen upp telefonen och går igenom videor med inspirerande rörelser som du sparat eller går ut till där du förvarar alla klättergrepp och hämtar inspiration från dem. Ibland fungerar det också att sitta framför väggen med de specifika vinklarna och möjliga volymer och andra banor på den och tänka ut något kreativt som skulle passa. Att passa in är ett nyckelord som leder mig till nästa steg. En mycket viktig del av din kreativa process.
Steg 2: Omforma idén
Oavsett om du har blivit inspirerad genom att gå igenom klättergreppen eller har en briljant idé från en tävling du sett eller verkligen vill efterlikna en rörelse eller känsla du kände senast du var i Fontainebleau – måste du alltid anpassa din idé, anpassa den till teamets idéer, de tillgängliga klättergreppen, tidspress, väggvinkeln du sätter på, vad som fanns där innan, vad ditt klättergym behöver just nu och mycket mer.
Att anpassa idén kan ofta innebära att omforma den; detta är inte alltid negativt utan är ofta en nödvändig del.
Du vill behålla den del av banan och idén som är bäst, känslan du vill att klättrarna ska få eller den del som gör dig peppad att sätta banan. Och sedan anpassa den. Låt oss säga att du har föreställt dig att sätta något som du tror skulle fungera på en specifik grad eller svårighetsnivå – men när ni organiserar vem som ska sätta vad, blir det klart att din idé måste genomföras på något svårare eller lättare än du först trodde. Detta kan påverka idén, göra den svårare att sätta; kanske är greppen annorlunda för graden (vi sätter grader med samma färgade grepp), kanske är rörelsen för svår för den nya graden och så vidare. Då är det nödvändigt att omforma den och få den att passa. Tänka om en sektion av banan så att den bästa delen kan behållas, eller efterlikna den ursprungliga idén men med små förändringar.
Gymmet, skolan eller vilken plats du än sätter på kan ha vissa allmänna riktlinjer eller krav som banbyggaren och banorna ska uppfylla. Helst tänker man på detta redan under den initiala kreativa processen, men om inte, bör det implementeras i detta skede. Platsen där du sätter kan vara extremt strikt när det gäller att sätta något som är morfo – något som är svårare eller omöjligt för specifika kroppstyper (ofta ett grepp som en kort person inte når eller en rörelse eller position som en stor person inte får plats i) – strikt när det gäller hur känslan av en klättring ska vara, krav på hur mycket en specifik rörelse ska finnas med (om du behöver sätta något med en heel hook, eller en klättring där man kan öva rörelsen flagging och så vidare). Lyckligtvis finns det ofta inte för många regler och krav, och det är här det roliga verkligen börjar, för då påverkar det inte din kreativitet.
